Vägen till ett friskt liv - del 1
Kategori: Hashimotos hypotyreos
Jag har tidigare berättat min lilla historia om sjukdomen hashimotos hypotyreos och min önskan att sluta med medicinen jag äter dagligen och som jag egentligen ska äta livet ut.
Jag har försökt få tag på min läkare i 2 veckors tid då hon enbart har telefontid måndagar och tisdagar mellan typ 9-10 men det har varit omöjligt att få tag på henne. Jag kände att det fick vara nog i början av veckan och ringde receptionen i hopp om att få prata med min läkare men gissa vad, jag fick inte prata med henne utan den lilla sköterskan som satt i telefonen frågade om hon kunde hjälpa mig på något sätt och då berättade jag ju som det är. Jag sa jag vill sluta med min medicin(levaxin) och fick till svar att jag ABSOLUT INTE får sluta med denna medicinering då den är livslång. Jag förklarade att jag vet att det är så MEN att man kan bli av med sin "sjukdom" genom rätt kost och näring och frågade om man kan få hjälp av en näringsterapeut. Då fick jag nog det pinsamaste svaret från någon inom vården:
-Vad är en näringsterapeut?
Det här fick mig att bli riktigt förbannad för hur fan ska några sådana personer bestämma över mitt liv när dem inte ens vet vad en näringsterapeut är?!
Jag skrattade lite lätt i telefonen och frågade
-Ja, vet du vad en kostrådgivare är? En näringsterapeut är ungefär samma sak men har en annan utbildning.
Fick svaret: Aha tillbaka fortsatt med meningen; Man kan inte bli av med hypotyreos bara genom att ändra kosten så det spelar ingen roll utan du kommer få leva med levaxinet.
Vid detta laget var jag så arg att jag inte ens ville prata mer med henne för jag vet att det går att "läka sig själv" med rätt kost så det är skrämmande att läkare vill att man ska ta skadliga mediciner i hela sitt liv som kan ge diverse bieffekter och då speciellt att man kanske aldrig kan bli gravid.
Så det lilla jag fick veta vid detta tillfälle är att jag i april ska till vårdcentralen på årskontroll och att jag DÅ får träffa min läkare, wuuhuuu sådär 2 månader försent. Men jag tar det och min resa kommer fortsätta och mitt nästa steg nu är att prata med andra läkare och se VEM som kommer vara på min sida och HJÄLPA mig.
Jag kommer aldrig sluta kämpa för detta för jag tänker INTE äta mediciner resten av mitt liv och mitt mål är att i slutet av min resa kunna hjälpa andra med exakt samma resa som jag kommer genomgå.
